MELLAN KONTINENTER, KROPPAR OCH KONTEXTER: Den 6 mars tilldelas den taiwanesiska författaren Chu T’ien-wen Newmanpriset i kinesisk litteratur 2015. Newmanpriset delas ut vartannat år vid University of Oklahoma och mottagaren utses av en internationell expertjury. Chu T’ien-wen är första kvinna att få priset. Tidigare pristagare är Mo Yan, Han Shaogong och Yang Mu.
Chu T’ien-wen är född 1956 i en familj av översättare och författare. Hon debuterade redan som 16-åring. I början av sin karriär skrev hon nostalgiska berättelser som fick kritikerna att jämföra henne med den framstående kinesiska författaren Eileen Chang (1920–1995). Det stora genombrottet fick Chu T’ien-wen 1990 med Shijimo de huali (”Sekelskiftets glans”). Denna volym, som också låg till grund för hennes nominering till Newmanpriset, skildrar en ung modell i Taipei. Metropolens utveckling dikteras av trender och berättas genom huvudpersonens poetiska och minutiösa beskrivningar av dofter, texturer, färger, varumärken, kläder och exotiska objekt.
Chu T’ien-wen är också känd för sina frekventa samarbeten med filmregissören Hou Hsiao-hsien. Chu T’ien-wen skrev exempelvis manuset till Hou Hsiao-hsiens Sorgens stad (Beiqing chengshi) som belönades med Guldlejonet vid Venedigs filmfestival 1989. Sorgens stad är ett banbrytande mästerverk. Den skildrar för första gången öppet den så kallade 28 februari-händelsen 1947 då den taiwanesiska armén brutalt slog ner ett folkligt uppror. Massakern, med 10 000–30 000 civila offer, markerade början på Kuomintangregeringens långa förföljelse av dissidenter.
Chu T’ien-wens författarskap är relativt okänt utanför den kinesiskspråkiga världen. Inte något av hennes omkring tjugo skönlitterära verk finns översatta till svenska. Även på engelska är utbudet magert. Endast prisade Huangren shouji från 1994 finns att läsa i översättning som Notes of a Desolate Man (övers. Howard Goldblatt & Sylvia Li-Chun Lin).
Huvudpersonen i denna roman, vars titel kan tänkas anspela på såväl Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet (1864) som Lu Xuns novell ”En dåres dagbok” (1918, ”Kuangren riji”) heter Xiao Shao. I bokens början är det 1990-tal och Xiao Shao vakar vid sin aidssjuke barndomsväns sida. Bredvid sin borttynande vän kan han inte undgå ett reflektera över sitt liv och sin egen dödlighet.
Bokens vindlande struktur ställer krav på sin läsare. Genom huvudpersonens inre monolog kastas läsaren mellan olika kontinenter, kroppar och kontexter. Återkommande och kärleksfullt hänvisar Xiao Shao till antropologen Claude Lévi-Strauss och filosofen Michel Foucault. Deras idéer vävs samman med referenser till de kinesiska klassikerna, New Age-medicin, skvaller om Macaulay Culkin och scener ur Federico Fellinis filmer.
Xiao Shao ägnar även stort utrymme åt att beskriva sina olika partners och relationer. Han återger såväl långa förhållanden som snabba skjut. De ofta explicita skildringarna genomsyras av ett idealiserat perspektiv på kroppen som leder tankarna till Yukio Mishima. Detta tillsammans med Xiao Shaos övriga impulser gör ibland att Chu T’ien-wens homosexuelle man tenderar att reduceras till en konstruktion. Trots visst överdoserande av klichéer är Huangren shouji likväl en spännande och modern roman.
Under läsningens gång tänker jag återkommande på att Xiao Shao och hans homosexuella vänners liv ska läsas som en allusion på Taiwans historia och politiska situation. Genom deras livsstil och vardag får läsaren en bild av det taiwanesiska samhällets utveckling. Trots demokratisering och en större öppenhet genomsyras tillvaron fortfarande av alienation, isolering och yttre hot. Xiao Shao skriver så exempelvis: ”Vi höll oss ofta ifrån livets huvudled. När vi tittade tillbaka insåg vi att vi tagit en omväg för att nå den punkt där vi befann oss. Redan tidigt hade vår sexuella läggning fört oss på strövtåg. Vad vi saknade var inte bara ett moderland. Vi, lagbrytarna med vår obeständiga livsstil och vårt socialt oacceptabla beteende, var hedningar, som antagligen även saknade fäder och förfäder.”
Förhoppningsvis kan Newmanpriset skapa större uppmärksamhet kring Chu T’ien-wens författarskap och bidra till att hon även ges ut på svenska.
LIN ENGDAHL