För den som får ont i handlederna bara av att titta på Mo Yans bibeltjocka romaner kan drygt 120 sidor långa ”Förändring” framstå som ett lockande alternativ. Men ”Förändring” är inte bara den tunnaste av nobelpristagarens böcker på svenska utan också den tråkigaste. Berättelsen innehåller inget av de språkliga språng eller förvridna tidsperspektiv som vi känner från övriga verk. Allt som gör Mo Yan läsvärd uteblir: jag saknar överflödet av hull och hår, frossandet i kött och blod och skildringarna av landskapet i Gaomi härad. Boken är istället ett slags lågmälda memoarer.
”Förändring” bjuder emellertid bara på lite introspektion och berättarjaget drar sig envist undan från händelsernas centrum. Vi får veta att Mo Yan söker sig till armén efter att relegerats från mellanskolan. Viljan att skriva växer sig starkare och han får sitt litterära genombrott i mitten av 1980-talet när den kinesiska kulturen präglas av ett töväder. Historien avrundas 2010, ett par år innan Mo Yan ska prisas och piskas på kultursidorna världen över.
Så vad handlar ”Förändring” egentligen om? Till stor del är det är en roman om den sovjettillverkade militärlastbilen Gaz 51 som användes under Koreakriget. Jag är fullkomligt likgiltig inför denna lastbil. Därför är jag också likgiltig inför den mest förment dramatiska episoden när fordonet bryter ihop på vägen till Peking. När jag kommer till den ”hallucinatoriska” scenen där Mo Yan drömmer om två älskande Gaz 51:or som alstrar små Gazbilar utstöter jag suckar av skam.
I fonden finns även de senaste 40 årens politiska utveckling. Mot slutet av 1960-talet påstår sig Mo Yan få en gedigen utbildning av kulturrevolutionens högerelement som märkligt nog tillåts arbeta som extralärare i hans skola. År 1978 bevittnar han det balsamerade liket av Mao Zedong och tänker på hur allt förändras till det bättre. Mo Yan nämner till och med händelserna 1989: ”Sedan bröt studentrörelsen ut och blev allt intensivare, och många tappade intresset för lektionerna.” Men på det stora hela är de historiska vittnesmålen mer nertonade än i till exempel ”Ximen Nao och hans sju liv”.
”Förändring” är en omväg till Mo Yans författarskap. Den som ännu inte läst honom rekommenderar jag därför att utsätta handlederna för en större utmaning. Den som vill ha något lättare kan kanske vänta på ”Den genomskinliga rättikan” som släpps senare i år och marknadsförs som ”Mo Yan i kortare format”.
LIN ENGDAHL
Läs min recension av Mo Yans roman Den genomskinliga rättikan här.