Hunger, hat och hämnd. Förbjudna begär som levs ut. Su Tongs roman Ris lämnar inte någon oberörd. Den är en skoningslös skildring av fattigdomens och svältens konsekvenser, lysande gestaltad i sin brutalitet.

Su Tongs samtida romanklassiker Ris (1992: Mi) – nyligen översatt till svenska – inleds med att ett godståg bromsar in på en tågstation. Det är tid för huvudpersonen att hoppa av. Han, som heter Wulong, har rest i två dagar och två nätter. Hans kropp känns lätt, kraftlös som en kärve hö. Han har inte ätit på tre dygn. Han vet inte ens var han befinner sig när han sätter ner fötterna på perrongen. Hans mage är så tom att det känns som att den blöder. Wulong stoppar ner handen i sin packning och gräver fram sin sista näve ris. De råa riskornen knastrar mellan hans tänder när han långsamt rör sig framåt på den okända platsen.

Det är hunger som drivit Wulong på flykt från landsbygden till staden. Hans hemby Fengyangshu har drabbats av en kraftig översvämning. Vattenmassorna har krossat lerhusen, dränkt djuren och sköljt bort skörden. Inte en skäppa finns kvar att skörda på de stora risfälten.
Det är hunger som får Wulong att följa en karavan med nyskördat ris genom okända gränder och kvarter. Godset ska levereras till familjen Fengs anrika risbutik på Tegelmakargatan. Där erbjuds Wulong den tunga uppgiften att lasta rissäckar. Wulong kräver ingen annan lön för mödan än att få äta sig mätt.
Det är hunger som sammanför Wulong med hamnbröderna, underhuggare till den lokala maffiabossen. Ett möte som så småningom ska leda honom in på brottets bana, och som ska få honom att avancera till stadens nya underjordiska ledare med en mun full av guldtänder.
Men det är inte bara hungern som fungerar som berättelsens katalysator, utan som titeln antyder, också riset i sig. I Su Tongs roman är ris en symbol för rikedom och makt. Personerna i romanen äter inte bara ris. De dricker det i form av risvin. De badar i det i form av risvinäger. De sover i det. De har sex i det. De låter det ge namn åt sina barn. Riset är inte bara något livgivande, det är också en dödsbringare. I familjen Fengs stora högar av ris återfinns inte bara en död barnakropp utan två…

Huvudpersonen Wulong är uppfylld av ett omättligt begär efter ris. För honom är riset heligt, något som påminner honom om hans ursprung i det risodlande Fengyangshu. När Wulong först kommer till staden invaggar risdoften honom i en känsla av vänskap och värme.
När han kliver över tröskeln till risbutiken blir världen en ny. Då hör han ”blodet sätta fart i lemmarna, ja, han hör verkligen hur det intorkade blodet börjar flöda igen.”
Snart efter Wulongs ankomst till risbutiken på Tegelmakargatan blir rishandlarfamiljens äldsta dotter, Zhiyun, gravid utan att säkert veta vem fadern till barnet är. Då låter hennes far, handlare Feng, gifta bort henne med Wulong. När risbutikens och huvudpersonens öden permanent sammanflätas känner Wulong hur ”det visslar om hjärtat, håret och den ständigt hårda kuken”.
I äktenskapet med äldsta systern Zhiyun kommer Wulong att utveckla en sexuell fetischism för ris. Då han och Zhiyun befinner sig i butikens förråd börjar Wulong ösa upp ris och hälla det över hustrun. Slutligen tar har en näve riskorn och trycker upp i hennes underliv. Han säger: ”Det här är ris. Renare än någon kuk.” Texturen och lukten av ris är lika upphetsande för Wulong som kvinnokroppen och sammanblandas med hans sexuella drifter: ”De luktar på samma underliga sätt […]. På hans smutsiga handflator förenas de två till en sällsam enhet.”
Slutligen lyckas Zhiyun fly äktenskapets mardrömslika tillvaro. Kvar lämnar hon sin yngre syster Qiyun som snart tvingas bli hennes äktenskapliga och sexuella ställföreträdare. När Wulong betraktar den yngre systern inne på risbutikens lager tänker han: ”Omgiven av det snövita riset ser [Qiyuns] kropp ut att vara täckt av en skimrande hinna som plötsligt gör honom kåt, och kuken reser sig omedelbart, hård som järn. En kvinnokropp omgiven av ris eller en rishög omgiven av kvinnokroppar får honom alltid att vilja knulla.”
Riset ger Wulongs relationer mening. Riset gör allt ”närmare och verkligare”. Men allt mer psykotisk, nöjer han sig snart inte bara med Qiyuns kropp. Han börjar leva ut sin sexuella fetischism på stadens bordeller. När han besöker de prostituerade har han alltid med sig en påse fylld med riskorn att köra upp i kvinnornas kön.
Inte ens de döda kommer undan Wulongs okontrollerbara lustar. Då Wulong drabbas av syfilis låter han dränka den grupp prostituerade i floden som kan tänkas ha smittat honom med sjukdomen. När liken flyter upp till ytan är de alla täckta av ris.

Ris utspelar sig i ett förkommunistiskt Sydkina i början 1900-talet. Den skildrar en dyster tillvaro, inte bara präglad av naturkatastrofer och missväxt utan även av militär oro. I denna smutsiga tid tycks varje individ endast ta hänsyn till sina egna behov och önskningar. Inte ens inom familjen tycks någon bry sig om någon annan än sig själv. Hustrur, syskon och barn – vem som helst kan när som helst offras och förgöras.
I Ris möter läsaren en allvetande berättarröst som sakligt beskriver händelseförloppen, utan att ta ställning för den ena eller den andra. Trots att de flesta personerna i berättelsen går sorgliga öden till mötes är det svårt att känna sympati för någon. De är alla irriterande och hjärtlösa. De är alla hatiska och förblindade av hämndbegär. Inte minst huvudpersonen. Inledningsvis, när han utsvulten kommer till staden, är han ynklig och ömkansvärd som ett skadeskjutet djur, men i takt med att Wulong äter sig mätt och kan klättra socialt blir han allt mer grym och hänsynslös.
I kontrast till det brutala innehållet är Su Tongs prosa är följsam, rik3 på vackra och oväntade bilder och liknelser – ofta med kopplingar till vatten, regn och hav. Ett hjärta är ”kallt och sorgset som vatten”; männen och kvinnornas gråt ”hänger som regndroppar i luften, smattrar som smällare”; någons sorg är ”lång som en som en silkestråd och vid som havet”.

I Su Tongs roman finns ingen rättvisa. Inga hjältar. Ingen ljusning. Det finns inget att sätta emot. Allt är bara tomhet och mörker. Allt kan sammanfattas i den hånfulla fråga Wulong riktar åt Qiyun: ”Ingen av oss kommer få ett gott slut, vi kommer alla att dö, så vad gråter du för?” Men det är också denna brutalitet som gör Ris till en stark roman, svår att glömma. Scenerna som skildrar sexuella övergrepp, våldtäkt, tortyr, stympning och mord klamrar sig envist kvar i minnet och gör sig påminda åratal efter att man lagt boken åt sidan.

Su Tong är författarpseudonym för Tong Zhonggui. Su Tong föddes 1963 i Suzhou men bor numer i Nanjing. Efter att ha studerat språk och litteratur vid Pekings lärarhögskola (Beijing Shifan Daxue) debuterade han som författare under 1980-talet. Han är i dag en av Kinas mest lästa författare och har skrivit flera romaner och drygt tvåhundra noveller. Hans mest kända verk är kortromanen ”Hustrur och bihustrur” (1990: Qiqie Chengqun) som filmatiserats av Zhang Yimou. Filmen, med den svenska titeln Den röda lyktan (Da Hong Denglong Gaogao Gua) nominerades 1992 till en Oscar för bästa utländska film. Kortromanen finns även att läsa i svensk översättning i Den röda lyktan: två berättelser från Kina. På svenska finns även romanen Binu och den stora muren (2006: Binu), samt novellerna ”Lika vackra som änglar” (1991: Xiang Tianshi Yiyang Meili) och ”Manna från himlen” (1996: Tianshide Liangshi).
Su Tongs författarskap har belönats med flera priser. År 2009 tilldelades han till exempel Man Asian Literary Prize för romanen för He An (2009: ’Flodstrand’), översatt till engelska som The Boat to Redemption. År 2015 fick han Mao Duns litteraturpris – ett av Kinas finaste litteraturpriser.

LIN ENGDAHL

***
Texter av Su Tong som nämns i artikeln
Binu och den stora muren (övers. Anna Gustafsson Chen), Bonnier, 2008.
Den röda lyktan: två berättelser från Kina (övers. Anna Gustafsson Chen), Tranan, 1993.
”Lika vackra som änglar”, i Kina berättar: Solskenet i munnen: 10 noveller (övers. Anna Gustafsson Chen), Tranan, 2003.
”Manna från himlen” (övers. Mikael Salomonsson), Chin Lit, 2015.
Ris (övers. Anna Gustafsson Chen), Wanzhi, 2016.
The Boat to Redemption (övers. Howard Goldblatt), Doubleday, 2010.