På en låg- och mellanstadieskola i Shanghai studerar trettio tredjeklassare svenska. Studier i svenska språket är ett led i satsningarna på att stärka Kinas globala handels- och kulturutbyten.

Klockan är halv tre på eftermiddagen. På vägen till låg- och mellanstadieskolan i Yangjing, Yangjing Shiyan Xiaoxue, strömmar grupper av spralliga lågstadieelever mot mig. De är lätta att känna igen på de prydligt knutna pionjärscarfarna. Barnen har nyss slutat för dagen och är nu på väg hemåt i sällskap med sina mor- och farföräldrar.

Eleverna i årskurs tre är däremot kvar på skolan och ska snart ha eftermiddagens sista lektion. Några av dem ska spela trummor, andra ska måla, dansa eller ha idrott. Gruppen som jag är här för att träffa ska ha lektion i svenska.

När jag kommer in i det stora klassrummet, som vanligtvis fungerar som skolans sammanträdesrum, möts jag av en nyfiken elevgrupp som för dagen särskilt klätts upp i skolans mörkblå uniform. Skratten ekar mellan väggarna när de trettio eleverna leker klapplekar och kull.

Klockan slår kvart i tre och som genom ett trollslag sitter alla knäpptysta i de stora skinnstolarna med blickarna fästa på läraren Lovisa Shen Yunlu. Lovisa instruerar eleverna att plocka fram sina papper och snart repeterar en samstämmig kör meningar som: ”Vad är det för väder? Det är fint väder. Solen skiner och det är varmt! Vad är det för dag i dag? Det är måndag i dag.”

Lovisa fortsätter att prata om veckodagarna. Hon frågar eleverna: ”Onsdag gen shei you guanxi? Torsdag ne?” – Vem har gett namn till onsdag och torsdag? Flera av eleverna vet redan svaret och utbrister: ”Oden och Tor!”

Elevgruppen, som består av något fler flickor än pojkar, har läst en timme svenska i veckan sedan våren 2015. Förutom att småprata om vädret kan eleverna nu presentera sig själva, räkna till tjugo och säga de olika klockslagen. Under lektionstid har de även hunnit med att titta på svensk film, provsmaka köttbullar och svensk mjölkchoklad, samt sjunga och dansa till ”Små grodorna”.

Bäst tycker eleverna om uttalsövningar. Det märks att de är särskilt förtjusta i de svenska interjektionerna. Varje gång övningsdialogerna bjuder på ett ”jaså”, ”jaha” eller ”oj” tar de i från tårna. Men många tycker också att uttalet är svårt. Ofta transkriberar eleverna de svenska orden till kinesiska motsvarigheter. Ordet ”ett” låter till exempel som de kinesiska stavelserna ”a” och ”te” tillsammans. Mest spännande är det kanske när Lovisa berättar om nordisk mytologi. För eleverna är Sverige en mystisk plats med mycket snö och norrsken. Svenskar är långa, snälla och blonda.

Yangjing Shiyan Xiaoxue är en kommunal skola i den snabbt växande stadsdelen Pudong, öster om Huangpofloden. I oktober firade skolan sitt tioårsjubileum och i dag rankas man högt på listan över Shanghais främsta skolor. Många föräldrar väljer att investera i lägenheter i de omgivande kvarteren för att garantera sina barn en utbildningsplats. Låg- och mellanstadieskolan satsar hårt på internationalisering och utbyten. I dag har man till exempel samarbeten med skolor i Finland, Frankrike och Australien.

År 2014 lanserades en nationell kampanj i Kina, ”De nya sidenvägarna”, tänkt att ytterligare stärka och utveckla Kinas handels- och kulturutbyten med omvärlden. En av de nya sidenvägarnas slutdestination är Skandinavien och Sverige. Som ett led av kampanjen har Shanghais utbildningsnämnd tillsammans med Shanghais universitet för internationella studier (Shanghai Waiguo Daxue; SISU) lanserat och finansierat ett utbildningsprogram med inriktning mot mindre språk. I dag undervisar lärare från SISU vid tolv shanghainesiska lärosäten på grundnivå. Vid sidan om språkstudier i svenska erbjuds det även treåriga program i italienska, thailändska, grekiska, hebreiska, koreanska, portugisiska.

Lovisa Shen Yunlu tillhör den första kullen studenter som examinerades vid SISU:s kandidatprogram i svenska 2011. Vid sidan om sina studier i Shanghai har hon även studerat svenska vid Kalix folkhögskola och Stockholms universitet. I dag undervisar hon i svenska vid SISU samt arbetar som engelsklärare på högstadiet och på en vuxenutbildning. Vid sidan om sitt arbete läser Lovisa en masterutbildning i internationella relationer. I sin uppsats fokuserar hon på det diplomatiska utbytet mellan Kina och Sverige.

Jag frågar Lovisa varför hon tror att kinesiska föräldrar vill att barnen lär sig svenska. Hon funderar en stund innan hon säger att i dag finns det många som kan undervisa i språk såsom engelska och franska i Kina. Även utbudet av duktiga musik- och danslärare är stort. Chanserna att lära sig ett mindre språk som svenska är däremot ytterst få. Studier i svenska är en unik möjlighet för barnen att profilera sig på den tuffa kinesiska utbildningsmarknaden.

Vidare berättar Lovisa att skolans rektor, Chen Yanquan, flera gånger frågat henne om framtiden – trots att eleverna ännu inte hunnit avsluta sitt första år av svenskstudier. Han undrar bland annat hur eleverna kan fortsätta med studierna efter de första tre åren. Finns det kanske möjlighet att fortsätta med svenskan efter årskurs fem? Och hur blir det med nästa klass? Det finns redan föräldrar som hör av sig angående antagning till programmet om drygt två år! Chen Yanquan hoppas att skolan snart ska hitta en svensk låg- och mellanstadieskola för olika samarbeten och utbyten.

Dagens lektion avslutas med att Lovisa introducerar ett kapitel om familjerelationer. Hon frågar hur många av eleverna som har syskon. I den stora skaran ensambarn är det bara två elever som sträcker upp handen. Lovisa presenterar då ett nytt ord: kusin. Den som saknar en syster eller en bror har kanske en kusin? Denna gång ropas det glatt och jakande kring det avlånga bordet.

Klockan fyra är det dags för svenskklassen att gå hem. De kastar ner pennskrinen och papperna i de stora ryggsäckarna och rusar ut i den friska höstluften.

LIN ENGDAHL