Bokförlaget Wanzhi fortsätter att introducera samtida kinesiska författarskap för en svensk publik. Denna gång ger förlaget ut den unga Ren Xiaowens romandebut Lägret.

En kvinna vaknar upp i en främmande säng, på en okänd plats, mörbultad. Snart får vi veta att hon befinner sig på en enslig ö, fångad i ett märkligt arbetsläger. När hennes kropp återhämtat sig kommer hon att kläs i en jutesäck och kallas för Xiaolian. Sedan kommer hon att tvingas producera tygblommor till konfektionsindustrin tillsammans med en brokig grupp individer från samhällets utkant. De hålls dock inte bara fångade för sitt arbetes skull utan ska även fungera som underhållning för öns mystiske ägare kapten Kang.

I samlingen finns bland annat en prostituerad kvinna, en tjuv, en politisk dissident, en korrupt politiker och en person som genomgått könskorrigering. Xiaolian har förts till ön i egenskap av galning. På avstånd kontrollerar kapten Kang tillvaron i lägret med en rad övervakningskameror. Till sin hjälp har han även den namnlöse Funktionären, som berättar för Xiaolian att de bara betalade mentalsjukhuset tvåhundra yuan för att köpa henne – att köpa en galning är billigare än att köpa en gris.

I förordet till den kinesiska nyutgåvan av Lägret som gavs ut i början av 2015 (och som finns att läsa på svenska i översättaren Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget), skriver Ren Xiaowen att den första idén till romanen kom från Vansinnets historia under den klassiska epoken (1961). I denna kända text av filosofen Michel Foucault beskriver han hur synen på vansinne och förnuft förändrats över tid, samt hur samhällsapparaten inrättat olika verksamheter med syfte att hantera vansinnet och skapa social ordning.

 

Kapten Kang är av uppfattningen att de avvikande ska kontrolleras med smuts, kyla, svält, förnedring och bestraffning. Under långa sessioner, som för tankarna till kulturevolutionens kampmöten, uppmanas fångarna exempelvis att avslöja varandras dåliga uppförande. Enligt Funktionären ska svagheter pekas ut för att hjälpa individen att utvecklas och den som har mycket att berätta kommer att belönas.

Psykiska och fysiska övergrepp är vardag i lägret, mellan såväl fångvaktare och fångar, som internerna själva. Berättelsen skildrar återkommande misshandel, tortyr, våldtäkter och avrättningar. Ren Xiaowens torftiga stil är snarare sakligt beskrivande än gestaltande, vilket gör att även de mer bloddrypande passagerna lämnar mig utan större obehag (det kan dock noteras att jag är något härdad efter upprepade närläsningar av Yu Huas åttiotalsnoveller, innehållande lyriska beskrivningar av såväl självstympning som kannibalism)

Jag ska även erkänna att jag har svårt att känna sympati för Ren Xiaowens karaktärer. Ett bräckligt minne gör Xiaolian till en opålitlig och irriterande berättande, vilket givetvis är författarens avsikt, men som i kombination med alltför ensidigt fokus på huvudpersonens historia och utveckling bidrar till att överskugga övriga karaktärer. Mot slutet av berättelsen vet jag fortfarande inte riktigt vilka de är och varför de egentligen handlar som de gör, vilket innebär att jag är blasé inför deras öden, hur hemska de än må vara.

Ren Xiaowen är född 1978 i Shanghai och har en magisterexamen i journalistik från Fudanuniversitetet. År 2002 skrev hon första utkastet till Lägret, tidigare hade hon publicerat enstaka dikter, essäer och noveller. Efter lång tvekan hos förlagen gavs Lägret ut 2008. Numer bor Ren Xiaowen i Peking och är verksam på heltid som författare. Vid sidan om Lägret har hon även gett ut romanen Tamen (”Dem”, 2009) och flera novellsamlingar, bland annat Feitan (”Flygande mattan”, 2006).

Trots att Lägret inte riktigt övertygar kommer jag att ge Ren Xiaowen en andra chans. En av berättelserna i Feitan publiceras snart på svenska: ”Som en fisk”. I översättning av Eva Ekeroth ges den ut av Chin Lit, ett nytt förlag som likt Wanzhi fokuserar på kinesisk litteratur.

LIN ENGDAHL